Löjligt stolt
När Andreas fyllde 28 (alltså lite över 1 år sen) fick han en jätte fin passonsblomma av sin mamma. Den överlevde tills flytten och renoveringen då vi glömde av den. Men jag gav inte upp. Jag klippte ner den och ställde undan den. När jag kollade efter ett tag hade ett blad kommit och nu kollar jag till den dagligen. Är löjligt stolt att den vuxit så mycket och nu har jag fått sätta i ett hjärta av ståltråd så det kan klättra.
